Minisemester på Österlen, dag 2

Dag 2 i Österlen var disig och inte alltför varm när vi steg upp kl.8 för att avnjuta en god frukost. Vår plan för dagen var att besöka Glimmingehus, som är den bäst bevarade borgen från sen medeltid i Europa (tror jag det var). Borgen låg bara knappt 15 minuters bilväg från vårt B&B, och vi var där redan innan de öppnat för dagen.
Vi började med att titta på de tillhörande byggnaderna runt borgen, vilka inrymde en "barnavdelning" där historien om Glimmingehus berättades på ett roligt och lättförståerligt sätt, och sedan gick vi in i själva borgen. Som modern människa och gå runt där är det svårt att tänka sig att det var status att bo så under den sena medeltiden; stenigt, mörkt och kallt.
Borgen är stor och rymmer flera rum fördelade på olika våningar, och det var väldigt intressant att gå runt och titta och försöka fantisera om hur det såg ut på den tiden när där var fullt av folk som rörde sig, levde och verkade.
 
Efter Glimmingehus åkte vi in till Simrishamn för att titta runt lite och få i oss lunch. Simrishamn är -precis som Ystad- en stad med gamla anor och även om där var fint så fick vi inte samma myskänsla som när vi besökte Ystad. Vi åt i alla fall en god lunch på restaurang Cimbris, som var väldigt trivsam och mysig! :)
 
Från Simrishamn åkte vi vidare till naturreservatet Sandhammaren och dess fyr, som vi gick upp i för att få höra dess historia och titta på utsikten. Det var kämpigt att ta sig upp för de smala trapporna, måste jag säga! Och eftersom diset fortfarande var kvar blev det inte så mycket bevänt med utsikten heller, men det var ändå roligt. Och lagom tills vi lämnade fyren igen lyckades solen tränga undan diset och det blev genast en god del varmare. Vi promenerade på Sandhammarens fantastiska, milsvida sandstrand innan vi anlände till dagens sista utflyktsmål; Ales stenar. Huvudanledningen till att vi ville åka dit är att den platsen förekommer i böckerna om Isfolket av Margit Sandemo och därmed är omgivna av mystik. Själva stenformationen är daterad till bronsåldern, så den är riktigt gammal!
 
Ales Stenar ligger strax utanför Brösarp och att komma dit var som att komma till Skottland; betande får, gräsklädda sluttningar rakt ner mot havet... vackert! Vid havet fanns den minsta gästhamn jag någonsin sett -jättemysig! Vi promenerade lite där, havet blir man ju faktiskt aldrig trött på. :)
 
När vi kände oss nöjda med Ales Stenar återstod bara en sak för oss; att köpa med oss något att äta till middag på vårt B&B och sedan sitta där och njuta av solnedgången med ett glas vin eller två.
 
Disig morgon men god frukost
 
 
Glimmingehus
 
Kök från sen medeltid
 
 
Matsal
 
Ingång till själva borgen
 
Denna staty kallades Jätten och på den tiden när Glimmingehus var bebott skulle man visa vördnad och respekt för den, annars skulle det gå illa
 
Insidan av borgen
 
 
Insidan
 
 
Inga större skillnader mellan rummen
 
Portvalv i original från 1200-talet som borgens herre Jens Holgersen lät hämta från Gotland. Andra bilden föreställer borgherren själv
 
 
Medan borgen var i bruk hängde toaletten på utsidan -man ser vart den har suttit. Man satte sig på den inifrån borgen och bajsade eller kissade rakt ner. Avföringen hamnade i en ränna -stenarna man ser på marken- och denna spolades av då och då och alltsammans hamnade i vallgraven. Fräscht...
 
Del av vallgraven runt borgen
 
Simrishamn
 
 
Lunch på mysiga restaurang Cimbris
 
 
Hamnen i Simrishamn
 
 
Simrishamn
 
 
Simrishamn
 
 
Sandhammarens fyr
 
 
Sanddyner och en milslång strand vid fyren
 
 
Ales stenar med betande får
 
 
Fantastiskt landskap
 
Söt liten hamn
 
Fina små hus
 
 
Middag och solnedgång
 
 

Läst; Den blå dagboken

För några dagar sedan läste jag ut denna bok...
 
 
Inledning; "Jag har rast. Mamaki Briila är nöjd med mig och det vore konstigt annars! Jag har arbetat hårt sedan imorse och när jag säger att jag är trött, ler hon.
'Vila dig du, Batuk lilla' säger hon. 'Idag kommer rikedomarna att flöda.' Fast egentligen är jag inte ett dugg trött.
 
Mitt namn är Batuk. Jag är en flicka på femton år med ett näste på Common Street i Mumbai. Jag har varit här i sex år nu och är välsignad med skönhet och en blyertspenna. Min skönhet kommer inifrån. Pennan bakom örat på Mamaki Briila, som är min chef."
 
Denna berättelse handlar om Batuk som säljs av sin far som nioåring och hamnar i prostitution tillsammans med andra barn och ungdomar. Man får följa hennes oskuldsfulla jag när hon för första gången blir köpt av en kund, vad som händer och vad hon måste utstå de närmaste åren. Hon är intelligent och älskar att skriva och trots helvetet hon lever i lyckas hon beskriva sitt liv på ett nästan poetiskt sätt, och hon är väldigt bra på att tillfredsställa sina kunders behov.
 
Det är en hemsk och gripande historia. Då jag själv är förälder har jag oerhört svårt att förstå hur man ens kan komma på tanken att sälja sitt barn, hur fattig man än är, och jag känner en avsky mot de människor som faktiskt betalar för att ha sex med barn. Ändå vet jag ju att det förekommer i verkliga livet, så det är ingen påhittad berättelse...
 
Titel; Den blå dagboken
Författare; James.A.Levine
Genre; Roman
Boktyp; Inbunden
Antal sidor; 240
Utgivningsår denna utgåva; 2010
Förlag; Norstedts
 
Jag kan tillägga att föfattaren själv är engagerad i frågor som rör barn och deras utsatthet och att royaltyn han fått för denna bok har gått till fonder som arbetar med just dessa frågor och försöker hjälpa utsatta barn.
 

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0