365 foton, bild 51 (338/365)

Tema 338; VAD ÄR DET?
 
Vad är det? Ja -vad tycker Du att det ser ut som? :)
 
 

Baka kom på söndag och började jobba på måndag

Så heter teaterföreställningen som stora S har tränat inför varje dag hela det gångna sportlovet, och som sedan spelades upp för allmänheten vid två tillfällen; ett i lördags och ett igår. :)
 
Pjäsen bygger på samtal och intervjuer med kroatiska män och kvinnor som kom till Sverige under den stora arbetskraftsinvandringen under 1960-talet, och som sedan har satts ihop till en föreställning där man får följa några fiktiva personer; Josip och Miro som är bästa vänner och deras flickvänner -och senare fruar- Ana och Jasna i 60-talets Sverige, samt Tomislav och Anika som ska gifta sig med varandra i 2010-talets Sverige.
 
Pjäsen börjar med att vi introduceras för Tommy och Anika på deras bröllopsdag 2017, som trots att de är tredje generationens kroater och har bott i Sverige hela sitt liv, ändå vill fira ett traditionellt kroatiskt bröllop. Det planeras och funderas och de pratar om sina rötter, och sedan förändras scenen och vi förflyttas till 1962 när Josip och Miro precis har kommit till Malmö för att jobba i en fabrik, och installerar sig i lägenheten som de delar. De pratar om sina intryck av det nya landet och pratar bland annat om pengar, och scenen slutar med att de delar en femkronorssedel i två och tar varsin, för "så länge de håller ihop är de aldrig utan pengar".
 
Längre fram i pjäsen har de två vännerna arbetat ett bra tag, och när de då samtalar så förstår man att de är väldigt olika. Miro trivs inte med att jobba på fabriken iutan drömmer om att utbilda sig och arbeta med något annat, han ser vilka möjligheter Sverige har att erbjuda. Josip håller inte med utan skrattar åt Miros drömmar, det är underförstått att han anser att fabriksjobbet är det enda de har möjlighet att göra och att andra vägar är stängda för dem. Han menar att de kan söka jobb på en annan fabrik i Göteborg, och så blir det också.
 
Så går det några år och då anländer det flertalet unga kvinnor från Jugoslavien för att arbeta som sömmerskor på en fabrik i Borås, och bland dem finns de bästa vännerna Ana och Jasna. När de gör entré i pjäsen har de redan befunnit sig i Sverige ett tag och har träffat Josip och Miro några gånger och blivit lite förälskade i dem, och vartefter träffas de mer frekvent. Allt går bra fram tills jugoslaver och kroater börjar bråka med varandra då kroaterna kämpar för ett fritt Kroatien, och då visar det sig att Josip och Miro är på olika sidor när det gäller det. Miro kan inte alls förstå det meningslösa våldet och anser att man ska vara demokratisk och lösa konflikter utan våld, som svenskarna gör medan Josip anser att våld är nödvändigt och att svenskarna skiter fullständigt i dem.
 
Ännu några år senare har Ana gift sig med Josip och Jasna med Miro, och båda har fått barn ungefär samtidigt. Kroater och jugoslaver är fortfarande i konflikt med varandra då kampen för ett fritt Kroatien ännu pågår. Miro och Josip står fortfarande på olika sidor i konflikten och stämningen mellan dem är mer hätsk än någonsin. Josip tycker att han inte känner Miro längre och att han sviker sitt eget folk och de två börjar bråka med varandra. Ana och Jasna försöker få dem att lugna ner sig -de är ju trots allt bästa vänner sedan flera år tillbaka- men det slutar med att de båda familjerna skiljs åt.
 
I slutscenerna av pjäsen är vi åter tillbaka hos Tomislav och Anika, som nu har gift sig och tittar igenom alla bröllopsgåvor de fått. Bland gåvorna finner Anika två delar av en gammal femkronorssedel från 60-talet...
 
Min dotter stora S spelade Ana i denna pjäs, och hon gjorde det lysande! Föreställningen var riktigt bra och innehöll både humor och allvar, musik, sång och färgstarka personligheter. Handlingen var väldigt fängslande och man fick en bit av Sveriges historia som nog inte många känner till. Jag och F var naturligtvis där och såg den igår, tillsammans med syster J och familj, och båda föreställningarna var fullbokade. Jag måste säga att skådespelarna var lysande och perfekta för sina roller, de arbetade så bra ihop att man tydligt märkte att trots att de bara känt varandra i en vecka hade de hunnit bli väldigt tajta. Stora S har också sagt under veckan att hon har haft roligt, och även om hon alltid har spelat bra i teateruppsättningar hon varit med i, så var denna roll hennes bästa hittills! Tyvärr fick man inte ta några fotografier under föreställningen, men jag har fått tag i lite bilder som de ansvariga själva har lagt ut på sin "Facebook"-sida, och så fotograferade jag naturligtvis det jag kunde när vi var där. Så det blev en del bilder i alla fall!
 
Stora S (och de andra skådespelarna också, förstås) har fått mängder av beröm för sina prestationer, och det är verkligen välförtjänt! För min egen del hade jag med mig föreställningen hela den gångna natten -vilket gjorde att sömnen blev lidande- och även idag har jag varit uppfylld av den, så starkt intryck gjorde den. Nu känner jag att jag vill göra en bok av denna pjäs, men eftersom idén inte är min så kan jag naturligtvis inte publicera den någonstans utan bara skriva den för min egen del. Det kliar verkligen i fingrarna efter att få sätta igång, så jag hoppas att det blir något utav tanken i slutändan...
 
Båda föreställningarna filmades och filmen kommer att finnas tillgänglig på webben. Så snart jag har länken kommer jag att lägga upp den här så att även ni som läser min blogg får möjligheten att se denna fantastiska föreställning!
 
Här visades de båda föreställningarna
 
Vi togs emot av dessa två kvinnor som satte en liten grön kvist på alla -tydligen en tradition när det gäller kroatiska bröllop
 
 
Stor föreningslokal
 
 
J med familj var med
 
Stora S som sin rollfigur Ana innan föreställningen
 
Fullsatt
 
Bilder från föreställningen
 
 
Bilder från föreställningen
 
 
Alla besökare fick tårta och diverse bakverk efter föreställningen
 
Ensemblen
 
Alla skådespelare fick en ros
 
Dagen avslutades med att vi bjöds på god middag hemma hos svärföräldrarna som tog hand om lilla S medan vi andra var på föreställningen
 

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0