Karlar

Varför ger karlar mig alltid sömnproblem? Så fort jag träffar någon som är intressant så tillbringar jag nätterna med att tänka på honom, vilket gör att jag inte får någon sömn. Och fast jag verkligen försöker anstränga mig att tömma hjärnan, så hjälper det inte!
Som F nu, tillexempel, nu upptar han mina tankar varje kväll (på dagarna har jag ju fullt upp så då hinner jag inte) och jag ligger och vrider och vänder på mig och kan inte komma till ro. Det spelar ingen roll hur trött jag är på kvällen -så fort jag lägger mig så sätter hjärnan igång. Det är SÅÅ jobbigt! Så vaknar en pigg och utvilad dotter på morgonen vid sjutiden och jag är grusögd och trött av sömnbristen.
Egentligen borde man kanske inte engagera sig i karlar, det för i alla fall inget gott med sig för min del -åtminstone inte när det gäller sömnen. *ler*

På tal om karlar så ringde min goda vän A idag och talade om att hon har problem i sitt samboförhållande som hon har levt i i flera år. Helt plötsligt vill hennes karl "vara själv" och stackars A förstår inte varför. Hennes sambo säger sig ha känt så i ett års tid, men HALLÅ! Då säger man väl till tidigare så man kan reda ut det?! Jag har alltid gillat A:s sambo, det är en trevlig karl, och det känns väldigt tråkigt om det ska ta slut mellan dem, speciellt som jag vet att A älskar honom och tycker att han är Mannen i hennes liv.

A kommer i alla fall ner om ett par veckor (preliminärt) och stannar här en långhelg så vi kan prata ordentligt om karlar, som ju är ett evigt samtalsämne. Hon vet att hon alltid är välkommen här och S är jätteglad över att få träffa henne -det blir långt mellan gångerna ibland. Sedan får vi väl hoppas att A och hennes sambo kan reda ut sitt förhållande och få det bra tillsammans igen.

Nästan dejt 3

Jag träffade ju F för andra gången häromdagen och i morse hade han mailat mig på facebook (där vi har träffats)och bjöd mig hem till honom nu i helgen! Undrar om det är någon som har fallit här...

I alla fall så blev jag kall och varm om vartannat, det kändes som om det gick lite fort, så jag messade min syster J som (givetvis) tyckte att jag skulle tacka ja... Men jag mailade i alla fall F tillbaka och sa som det var; att om jag skulle komma till honom i helgen så måste jag ta med mig S och jag tyckte inte riktigt att det var läge för dem att träffas redan. Jag och F har ju bara träffats ett par gånger och jag vet inte ens om vi har börjat inleda något eller om vi fortfarande bara känner oss för -och man drar ju inte in barn förrän en relation är på riktigt. Jag bad om F:s åsikt i frågan och denna kloka man höll med mig. Vi vill träffas på tu man hand ännu ett tag framöver och lära känna varandra mer så får vi se vad som händer sedan.

Så det blir ingen tredje dejt för mig den här gången i alla fall -får se om det passar bättre någon annan gång.

Dejt 2

Och den här gången får man nog kalla det för en "riktig" dejt. Jag och F var på bio och såg "National treasure -hemligheternas bok" som var en riktigt bra film! Väldigt spännande och rolig -faktum var att jag tyckte denna var bättre än ettan! Och det är ju inte alltid som uppföljarna blir bättre än sina föregångare... Nicholas Cage är en av mina favoritskådespelare; han gör alltid bra ifrån sig i sina filmer.

Hursomhelst så tog F min hand på bion och efter filmen gick vi till ett ställe för att äta och där satt vi också och pratade -trevligt! Sedan körde han mig hem precis som förra gången och det blev en hejdå-puss...Och jag som hade lovat min dotter S att INTE pussa honom! ;) Det verkar som om F tycker om mig och jag tycker om honom med, men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra med detta. Det ingick inte i mina planer att träffa någon och jag är kluven när det gäller att inleda någonting. Samtidigt som det är kul att ha träffat en trevlig man så känner jag mig osäker och jag vet inte riktigt vad jag vill då jag har dåliga erfarenheter av förhållanden med mig i bagaget. Sedan har jag ju min dotter att tänka på också; hon måste ju få gå i första rummet. F tycker om barn och jobbar med barn, men från det till att bli en del av min och S tvåsamhet...jag vet inte.

Vad jag vet är att jag tycker om F och vi vill båda träffa varandra igen, men förr eller senare måste man ju fatta ett beslut och jag vet inte riktigt vad jag ska göra...

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0