Den gångna natten har jag knappt sovit någonting och jag var hur trött som helst bara för ett par timmar sedan, men nu känner jag att jag kan hänga med några timmar till...
Igår kväll ringde jag till jobbet och lämnade ett meddelande på svararen att jag kan jobba i helgen som jag ska göra enligt schemat eftersom S mådde mycket bättre och var tillbaka i skolan igen -och bara ett par timmar senare kom S upp från sin säng alldeles blek och sa att hon mådde illa och att det kändes som om hon "måste spy". Men eftersom de skulle åka skridskor med skolan idag (vilket de bara gör en gång per år) så ville hon inte spy, för då var hon rädd för att jag skulle ringa till skolan och säga att hon skulle bli hemma istället och missa skridskoåkningen. Så hon vandrade omkring, rapade och mådde illa, var ledsen och kunde inte sova, men vägrade kräkas fast hon behövde. Till sist fick jag lova henne att avvakta till morgonen idag med att ringa, för jag visste ju inte om det var magsjuka på G eller om något av det hon åt igår inte var bra -symtomen är ju demsamma, och då kunde hon minsann kräkas! Men sedan kom det ordentligt också, så det är helt obegripligt att hon kunde hålla det kvar inom sig bara av rädsla för att missa skridskoåkningen idag.

Det blev en orolig natt när S kräktes titt som tätt och eftersom hennes säng är ungefär en meter hög så fick hon ligga i min betydligt lägre säng så hon kunde ha en hink stående på golvet -själv fick jag lägga mig i bäddsoffan i vardagsrummet istället. Men mycket sömn blev det inte eftersom jag fick titta till S titt som tätt och trösta henne när hon frågade sig varför just hon skulle drabbas och vad det kom sig av -hon ville inte kräkas! Men så småningom upphörde kräkningarna i alla fall (jag vet inte vad klockan var på natten) och S somnade i min säng medan jag låg i bäddsoffan och undrade om det var magsjuka eller inte och förberedde mig på att få vara hemma med sjukt barn i helgen också.
Men när väckarklockan väckte oss i morse och jag frågade S hur hon kände sig så hoppade hon ur sängen och sa att hon mådde bra och sedan var hon precis som vanligt (utom möjligen lite tröttare) hela morgonen. Jag frågade henne flera gånger om hon var helt säker på att hon orkade åka skridskor idag och det var hon försäkrade hon. Så hon gick iväg till skolan som vanligt och jag bara tänkte på hur otroliga barn är. När jag är magsjuk är jag totalt utslagen och kraftlös och orkar absolut ingenting, men min dotter uppträder precis som om ingenting har hänt! Hur är det möjligt egentligen?

Trots S försäkringar var jag ändå beredd på att telefonen skulle ringa och tala om för mig att jag måste hämta min sjuka dotter för att hon börjat kräkas igen, men ingenting sådant hände och hon kom hem på eftermiddagen, pigg och glad, och sa att hon bara mått bättre och bättre hela dagen och att hon haft jättekul när hon åkt skridskor. Vi åkte in till Kållered för att köpa en födelsedagspresent till S kompis Z som har kalas på söndag och sedan lekte S och Z några timmar på kvällen också. Och innan S gick och la sig så tittade vi på några avsnitt till av "Trolltider" och S har mått bra hela dagen och hela kvällen.
Men visst har kräkandet tagit på krafterna ändå, för S somnade som en stock sedan, och imorgon blir det först skola och sedan fritids för henne då jag jobbar kvällen. J och R rycker in som barnvakt i helgen eftersom F fortfarande inte känner sig riktigt bra -tur att de finns! Så de hämtar henne från fritids imorgon och jag blir ensam med katten hela helgen. Men förhoppningsvis mår F såpass bra på söndag kväll att vi kan åka dit, för nu är det verkligen länge sedan vi träffades, och eftersom jag är ledig på måndag så skulle vi i alla fall få ett dygn tillsammans. Jag håller tummarna!

Trött tös efter en orolig natt