R.I.P Celine
Det började med att hon fick problem med sin svans. Den svullnade upp till minst dubbla storleken och trots veterinärbesök kunde de inte säga vad det berodde på.
Veterinären trodde till slut att Celine fått någon form av autoimmun sjukdom; det vill säga att immunförsvaret angriper den egna kroppen istället för att bekämpa bakterierna, och även om man skulle kunna medicinera det så handlade det om så höga doser att Celine skulle må dåligt av medicineringen. Så till sist bestämde vi oss för att ta det svåra beslutet att låta henne få somna in, vilket skedde idag.
Varken jag eller F har egentligen behövt vara med om att ta våra djur till veterinären för att låta dem somna in och det är verkligen ett fruktansvärt beslut att vara tvungen att ta. Man bestämmer över liv och död när det gäller en levande varelse som inte själv kan säga vad hon vill, och det är ingenting man som djurägare ska behöva ta. Man vill ju att husdjuren ska somna in, lugnt och stilla, på ålderns höst, det är inte meningen att man ska behöva ta bort dem på grund av sjukdomar medan de fortfarande är relativt unga. :(
Det blev ändå ett fint avsked. De hade lagt en mjuk och go pläd i rummet som Celine omedelbart lade sig på och där var tända ljus, lugnt och stilla. Först fick hon ett lugnande och ångestdämpande medel som hon blev trött av och lite senare fick hon en dubbel dos med sövningsmedel, och sedan gick det ganska fort. Jag och F satt med henne hela tiden -S ville inte vara med utan fick vara hos mina svärföräldrar- och vi klappade henne och pratade med henne så hon skulle känna att hon inte var ensam -och så somnade hon. Vi satt kvar ännu en stund efteråt innan vi slutligen lämnade henne.
Vi hade bestämt att Celine skulle få en separat kremering, så vi kommer att få hennes aska i en urna som vi sedan förmodligen kommer att släppa ut i havet eller på ön där Celine tillbringat många underbara dagar i sitt liv. Det får bli vår gåva till en trogen och älskad vän. Farväl, Celine och vila i frid... <3