Vi har en riktig problemhund i vårt hushåll. Ända sedan valpben har hon haft en massa problem med eksem och öronklåda och i stort sett levt på kortison och penicillin i perioder. Det har hjälpt för stunden, men när man väl har fått bukt med eksemet på ett ställe så flyttar det sig till ett annat.

Jag har visserligen bara känt Celine sedan jag träffade F (våren 2008 om nu någon inte skulle ha koll på det), men bara under den relativt korta perioden så har hon varit en flitig besökare hos veterinären och fått diverse mediciner och salvor mest hela tiden. Medikamenter som -som sagt- hjälper ett tag, men sedan blir det likadant igen, och just detta år har varit extremt. F slet hårt med att få bukt med Celines svansproblem som hon hade pga eksem, men när han hade fått ordning på det så flyttade sig eksemet till ett annat ställe och Celine slickade och slickade där tills hon slickat bort all päls och hade fått ett köttsår istället. Han provade med allt mellan himmel och jord för att slippa gå till veterinären igen (det är ju inte gratis, direkt) men så fort såret började läka så var Celine genast där och slickade upp det igen.

Så idag fick F trots allt ta Celine till veterinären, så när jag kom hem från jobbet utgjorde hon en sorglig syn med rakad bakdel och en tratt på huvudet -och det var inte någon liten tratt, precis. Tratten hindrar henne från att slicka upp sitt sår, men också från att kunna göra det hon brukar kunna göra i vanliga fall (lägga sig på vissa favoritställen, äta mat...) så det är faktiskt väldigt synd om henne och hon är inte särskilt glad över tratten. Men det är väl det som krävs för att hon inte ska slicka på sitt sår, så det är bara att hoppas att såret ska läka fint nu och sedan få vara ifred för Celines tunga...

Stackars Celine