Det strålar en stjärna, förunderligt blid,

i öster på himlen hon står.

Hon lyst över världenes oro och strid,

i nära tvåtusende år.

När dagen blir mörk och när snön faller vit,

då skrider hon närmre, då kommer hon hit.

Och då vet man, att snart är det jul.

Ty julen är härlig för stora och små,

är glädje och ljuvaste frid.

Är klappar och julgran och ringdans också,

är lycka oändligen blid.

Är ljust, allas ögon då stråla som bäst,

och stjärnorna tindra som mest.

Och där ljuset är, där är det jul.