Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria -sin trolovade- som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där, var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son; den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba i ett stall, eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin jord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sa till dem;

"Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er; ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor, himmelsk här som prisade Gud;

"Ära i höjden åt Gud, och på jorden fred åt dem han utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sa herdarna till varandra;

"Låt oss gå till Betlehem och se det som hänt och som Herren låtit oss veta."

De skyndade iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban, och när de hade sett det berättade de vad som sagts till dem om barnet. Alla som hörde häpnade över vad herdarna sa, och Maria tog allt till sitt hjärta och begrundade det.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de fått höra och se; allt var så som det sagts dem.