Världen från baksidan
Jag har sett världen från baksidan. Från baksidan på en Peugeot 307, alltså. Det var faktiskt en ganska intressant upplevelse -särskilt för dem som befann sig bakom oss. Det är nog inte varje dag man ser en kvinna sitta i bagageutrymmet på en bil?
Det var också ganska bekvämt att åka därbak, åtminstone de första fem minuterna. Men hade man haft en go liggdyna under sig, en kall läsk, lite chips och en bra bok så skulle man ha kunnat åka hur långt som helst. Nästan. Nu inskränkte sig resan till en kvart, tjugo minuter och -tro mig- det räckte mer än väl!
Varför blev jag då åkande på detta sätt? Jo, det är nämligen så att vi en längre tid har pratat om att S behöver en sängram till sin resårbotten. Just nu sitter det bara ben på den och den fördömda bäddmadrassen som ligger ovanpå resårbotten åker ner så fort man lägger sig i sängen. Varje dag får man ta upp den där den ligger halvvägs nere på golvet, och när man har gjort detta varje dag i två års tid så blir man liite trött på det. Alltså gjorde vi slag i saken och åkte till IKEA för att införskaffa sängramen vi haft ögonen på i ett halvårs tid. Den är 90X200 cm och trots att vi har en bil med väldigt bra utrymme så är det inte utan vissa besvär som man fraktar IKEA-emballage.
Vi drog fram framsätena nästan så långt det gick och fällde baksätet, men trots det stack en stor bit av förpackningen ut genom bakluckan. Vad göra då? Jo, lösningen blev att vi drog fram passagerarsätet så långt det var möjligt och fällde fram ryggstödet, och på så vis kunde vi dra in förpackningen hela vägen in i bilen så ingenting stack ut. På bekostnad av att ingen (det vill säga jag) kunde sitta i passagerarsätet. Däremot fanns det plats bakom förarsätet ovanpå det nedfällda baksätet, så där fick jag placera mig halvliggande. Och där låg jag alltså hela vägen från IKEA och hem. Men vad gör man inte för att ens dotter ska få en sängram? Och så var ju lösningen mitt förslag.
Det var också ganska bekvämt att åka därbak, åtminstone de första fem minuterna. Men hade man haft en go liggdyna under sig, en kall läsk, lite chips och en bra bok så skulle man ha kunnat åka hur långt som helst. Nästan. Nu inskränkte sig resan till en kvart, tjugo minuter och -tro mig- det räckte mer än väl!
Varför blev jag då åkande på detta sätt? Jo, det är nämligen så att vi en längre tid har pratat om att S behöver en sängram till sin resårbotten. Just nu sitter det bara ben på den och den fördömda bäddmadrassen som ligger ovanpå resårbotten åker ner så fort man lägger sig i sängen. Varje dag får man ta upp den där den ligger halvvägs nere på golvet, och när man har gjort detta varje dag i två års tid så blir man liite trött på det. Alltså gjorde vi slag i saken och åkte till IKEA för att införskaffa sängramen vi haft ögonen på i ett halvårs tid. Den är 90X200 cm och trots att vi har en bil med väldigt bra utrymme så är det inte utan vissa besvär som man fraktar IKEA-emballage.
Vi drog fram framsätena nästan så långt det gick och fällde baksätet, men trots det stack en stor bit av förpackningen ut genom bakluckan. Vad göra då? Jo, lösningen blev att vi drog fram passagerarsätet så långt det var möjligt och fällde fram ryggstödet, och på så vis kunde vi dra in förpackningen hela vägen in i bilen så ingenting stack ut. På bekostnad av att ingen (det vill säga jag) kunde sitta i passagerarsätet. Däremot fanns det plats bakom förarsätet ovanpå det nedfällda baksätet, så där fick jag placera mig halvliggande. Och där låg jag alltså hela vägen från IKEA och hem. Men vad gör man inte för att ens dotter ska få en sängram? Och så var ju lösningen mitt förslag.
