Ännu en go katt har gått ur tiden, nämligen min syster J:s katt Zpinnis, bror till min katt Zorro...

 

Under en tid nu har Zpinnis ätit väldigt dåligt. J har försökt byta foder och allt möjligt, men han har ändå inte velat äta. Istället har han kräkts en hel del och givetvis -som en följd av det hela- gått ner väldigt mycket i vikt. När jag och J träffades sist sa hon att de skulle ta Zpinnis till veterinären, och det gjorde hon alltså idag. Jag fick sms om att de var där och att det inte fanns något att göra, och lite senare fick jag ett nytt sms där J talade om att de tagit bort Zpinnis. Hon sa inte vad felet var, men vi får prata mer om det när vi träffas nästa gång.

 

Det har varit väldigt mycket bortgång bland djuren i den närmaste kretsen detta år. För ett tag sedan var det min vän A som var tvungen att ta bort sin katt Agnes och när jag pratade med min pappa för några dagar sedan så hade de varit tvungna att ta bort både sin ena hund (som bara var 9 år) och sin katt (som dock var mycket äldre än Zorro), och givetvis blir jag orolig för att det ska vara Zorros tur nästa gång. Men han har ännu så länge inga hälsoproblem och jag hoppas innerligen att det förblir så i många år till.

 

Zpinnis och Zorro är alltså bröder. De har samma pappa, men inte samma mamma, och för att vara bröder så är de väldigt olika. Zorro är en lugn och slö katt som spinner så fort man tittar på honom och mest ligger hela dagarna, medan Zpinnis var raka motsatsen. Han hoppade och for, spann väldigt sällan och ville gärna sno sig kring benen på en. Vi var ju kattvakt för honom ibland när J med familj var iväg under en längre tid, och Zpinnis trivdes väldigt bra här hos oss. Även om han inte spann så märktes det att han tyckte om oss -speciellt mig- och det var alltid roligt att ha honom här. Men nu kommer det aldrig mer att bli så och det känns väldigt sorgligt. Jag kommer att sakna honom...

 

Det är alltid lika hemskt att behöva ta bort ett djur, och det är väldigt tragiskt att de inte kan leva lika länge som vi människor. Man vet ju att en dag kommer den dagen när man måste förlora sitt djur, vare sig det är ålderdom eller någon sjukdom som gör det...