Lärt av misstagen...eller något :)
Dags för den tredje och -åtminstone för tillfället- sista gästbloggaren av de långväga gästerna som ville och kunde vara med på min 40-årsfest -nämligen H! Det hittills längsta gästblogginlägget och riktigt roligt att läsa dessutom! :)
Man kan ju säga att besök nr två i Göteborg blivit lugnare än det förra besöket som jag gjorde i Januari. Då var hjärnan speedad, pulsen hög och paniken låg som en dallrande orm under huden. Jag bara gick och väntade på att något skulle ske och jag var glad över att vara tillbaka i Norrtälje med vettet i behåll. Då var det biljetter som jag glömde boka, oplanerat restaurangbesök, en konsert som ingen viste vägen till och vilda katter som hade "föräldrar fritt".
Inte för att jag tror att jag varit mer planerande denna gång utan snarare är det nog kanske så att jag lättare kan rycka på axlarna och inse att värre än förra gången kan det inte bli... hur jag än försöker.
Dessutom så blir varje misstag jag gör, en rolig historia som ger mina vänner ett leende och det är ju alltid kul att kunna roa sina vänner :) Mina vänner är inte ens förvånade över att underliga saker händer i min närhet, de är snarare förvånade om något inte händer och allt bara flyter på (det är då man bör fundera över vad som är fel :) ) .
Jag har denna gång inte lyckats gå vilse en enda gång (och då har jag ändå gjort mitt bästa) inte heller saknas viktiga biljetter, som förra gången.
Jag har denna gång inte lyckats gå vilse en enda gång (och då har jag ändå gjort mitt bästa) inte heller saknas viktiga biljetter, som förra gången.
Visst jag kan erkänna att resan ner inte var helt problemfri, då resväskan befann sig lägst in i förrådet under en massa skit och bråte och det kom jag på kvällen innan avresan. Så när jag kommer hem blir det städning av ett förråd för att få in resväskan igen. Att jag dessutom hängt upp biljetterna på kylskåpet (båda biljetterna som jag denna gång bokat samtidigt) gjorde att jag lätt hittade dem när jag rusade ut genom dörren hemma för att springa till bussen (bara 30 minuter försenad). Många gånger på väg till tåget kollade jag att biljetterna verkligen var med och varje gång fanns de i plånboken. Varenda gång utom den sista gången, då jag i väntan på tåget tagit ut biljetten och höll i den, för att vara säker på att numret på biljetten verkligen stämde med numret på skylten.
Med min virrighet hade jag inte varit det minsta förvånad om jag hamnat i Kiruna istället för Västkusten, bara för att jag mindes en siffra fel... eller något.
Så försiktig som jag ville vara att hamna rätt så plockade jag upp biljetten och höll i den och när tåget väl kom in till perrongen så var biljetten borta. Det löste sig då jag omedvetet stoppat ner biljetten i min ficka, men oron innan jag fann lappen var otrolig.
Fortfarande något förvånad över att allt gått så smärtfritt (peppar peppar...), sitter jag här och imorgon blir det hemresa. Men fortfarande kan mycket hända innan tåget hemåt går, så jag kanske inte ska ropa "hej" innan jag är över bäcken.
Fortfarande något förvånad över att allt gått så smärtfritt (peppar peppar...), sitter jag här och imorgon blir det hemresa. Men fortfarande kan mycket hända innan tåget hemåt går, så jag kanske inte ska ropa "hej" innan jag är över bäcken.
En vän ska träffas någonstans i Göteborg en viss tid och då bestämda platser och tidpunkter är något som inte riktigt hör ihop med mitt namn, så det blir spännande om vi är samtidigt på samma plats.
Men som sagt så har detta besök varit överraskande lugnt och jag har mått som en prinsessa med trevligt folk, god mat och en härlig miljö :) Förhoppningsvis så blir det ett ytterligare besök under året (Julmarknad på Lisebergs om jag har tur) och då kanske det blir ännu mindre förvirring, men efter som jag är som jag är så blir det väll inte så. men den som lever får se :)
Men som sagt så har detta besök varit överraskande lugnt och jag har mått som en prinsessa med trevligt folk, god mat och en härlig miljö :) Förhoppningsvis så blir det ett ytterligare besök under året (Julmarknad på Lisebergs om jag har tur) och då kanske det blir ännu mindre förvirring, men efter som jag är som jag är så blir det väll inte så. men den som lever får se :)
Den tredje och sista gästbloggaren -åtminstone för denna gång
