Årets andra utlästa bok

Den 10 januari läste jag ut årets andra bok, en så kallad Homandeckare. Huvudpersonen är antikvitetshandlaren Johan Homan, och dessa böcker har väl närmast blivit klassiska då den första med samma huvudperson kom redan på 70-talet. Jag hade en period för kanske 10-15 år sedan eller så när jag bestämde mig för att läsa alla Homandeckare i kronologisk ordning och jag hann väl beta av ganska många innan mitt intresse fångades av andra böcker och jag lade ner idén. Men nu var det ändå ganska kul att läsa en Homandeckare igen, så jag kanske tar tag i det igen -vem vet? ;)
 
 
Baksidestext; "På sagoön Mauritius residerar en svensk finansmagnat med ett världsvitt affärsimperium. Dit kommer Johan Kristian Homan, antikhandlaren från gamla Stan och Francine, chef för SÄPO:s personskyddsavdelning. På lyxhotellet The President finns också många andra vars förflutna kastar långa skuggor över de vitam solgnistrande sandstränderna.
Internationella afäärer med internetcasinon figurerar i handlingen liksom Mauritiusfrimärken, värdens dyraste. Ett schatull med duellpistoler, dramatiskt djuphavsfiske, ryska maffians ekonomiska utplundring av den gamla sovjetstaten. CIA och Pentagon intresserar sig för tekniköverföring till tröskelstater i den dolda kärnvapenspridningen.
Frodigt gröna sockerrörsfält, Indiska Oceanens akvamarinblå vatten och Mauritius fascinerande historia bildar bakgrund till den dramatiska berättelsen med ett oväntat slut."
 
Förlag; Wahlström & Widstrand
Utgivningsår; 2000
Genre; Deckare
 
Jan Mårtensons Homandeckare påminner om Agatha Christies böcker om Poirot och Miss Marple. En eller flera blir mördade på en specifik plats där en grupp människor har samlats av olika anledningar, polisen kallas dit och förhör alla misstänkta, varav större delen har något att dölja. En person utan någon egentlig koppling till mordoffren dras in i historien och det är också denna person som till slut finner lösningen där polisen går bet. Det som är specifikt just för Homandeckarna är att huvudpersonens katt vare sig hon är närvarande eller inte alltid kommer med den sista pusselbiten.
Jag gillar ju pusseldeckare. Varför vet jag inte riktigt, men troligtvis beror det på att de handlar om helt vanliga människor som slumpmässigt råkar befinna sig på samma plats där någon blir mördad. Det är inte så att mördaren har en lång historia av kriminalitet bakom sig eller att den som löser fallet är en hårdkokt polis, det är bara mänskliga känslor och helt oplanerade händelser som ligger bakom.
Lättsmält, lite lagom spännande och där huvudpersonerna är helt vanliga människor som du och jag.
 
Betyg; 2 av 5.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0