Inledning; "De är bara barn. Sexton år gamla. Alkoholen stärker deras mod, och att sabbaten närmar sig ökar deras brådska. De ger sig in i mörkret på jakt efter kärlek, men det enda de finner är död.

 

För ovanlighetens skull blåser det en svag vind. Och för en gångs skull känns den ljum, som en utandning mot huden, förförisk som en smekning. Stjärnorna på augustihimlen är dolda bakom ett lätt dis, men en halvmåne kastar sitt bleka, blodlösa sken över den hårt packade sanden som tidvattnet lämnat efter sig. Havet andas lugnt mot stranden; det fosforescerande skummet spricker upp i silverbubblor över den gyllene sandbottnen. Det unga paret skyndar sig nerför den asfalterade vägen från byn ovanför; blodet bultar i deras huvuden lika rytmiskt som vågorna.

 

Vågorna slår in i den lilla hamnen på deras vänstra sida och bryter sönder månskenet på havsytan, och de hör knirkandet när de små båtarna drar i sina rep, de mjuka dunsarna av trä mot trä när båtarna trängs om utrymmet och lekfullt knuffas med varandra i mörkret..."

 

Denna ganska poetiska inledning är början på en spännande deckarhistoria som utspelar sig på ö-gruppen Yttre Hebriderna utanför Storbritannien. Huvudpersonen Fin har vuxit upp på ön, men lämnade den som tonåring då han kommit in på universitet på fastlandet och ville göra något annat av sitt liv. Han hoppade dock av universitetsstudierna och blev så småningom polis, och det är just i rollen som polis som han återvänder till ön tjugo år senare för att arbeta med ett mord på en av hans barndomsfiender. Återvändandet rör upp gamla minnen, både bra poch dåliga och Fin återknyter kontakten med några av sina barndomsvänner. Och han upptäcker snart att mordet har något att göra med en händelse som ägde rum kort innan Fin lämnade ön; ett minne som han har förträngt helt och hållet...

 

En bit in i denna bok upptäckte jag att jag läst den tidigare, men eftersom den var spännande och jag inte riktigt kom ihåg allt, så läste jag ut den i alla fall. Det är en bra och spännande bok!