Läst; Safirblå

För ett tag sedan läste jag ut del 2 i "Ädelstens-trilogin"...
 
 
Inledning; "Gränderna var mörka i Southwark, mörka och ensamma. Luften var fylld av lukten från alger, kloaker och rutten fisk. Omedvetet tryckte han hennes hand hårdare och drog henne vidare.
-Vi skulle ha gått längs med floden tillbaka också. I den här villervallan av gränder är det ju omöjligt att inte gå vilse, viskade han.
-Ja, och i varenda vrå lurar tjuvar och mördare. Hennes röst lät förtjust. -Visst är det härligt? Det är tusen gånger bättre än att sitta nere i ett stinkande källarvalv och läsa läxor! Hon rafsade ihop sin tunga klänning och ilade vidare."
 
Denna andra del i denna trilogi är minst lika spännande som den första. Huvudpersonen Gwendolyn fortsätter sitt resande i tiden på uppdrag av Väktarorden som skyddar den okända hemligheten. Man har upptäckt att det finns en förrädare i de egna leden och försöker finna den skyldige och samtidigt behöver man samla in blod från samtliga tolv "ädelstenar" som motsvarar de utvalda tidsresenärerna.
Men Gwendolyn har också sitt eget uppdrag, som ingen annan vet något om; att finna sanningen om sig själv och få svar på alla frågor som ingen annan kan/törs/vill svara på. För att komma närmare gåtans lösning träffar hon vid olika tillfällen sin egen -i hennes tid avlidne- morfar. Samtidigt är hon också olyckligt förälskad i tidsresenären Gideon...
 
Titel; Safirblå
Författare; Kerstin Gier
Genre; Fantasy
Boktyp; Inbunden
Antal sidor; 402
Utgivningsår denna utgåva; 2013
Förlag; Bonnier Carlsen
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0