Inledning; "Tårar är mycket nära mina ögon" säger Bhonco, son till Ximiya. "Inte på grund av smärta...nej...jag gråter inte på grund av smärta. Jag gråter bara på grund av vackra saker."

Och han gråter ofta. Ibland bara en snörvling. Eller en enstaka tår nerför kinden. Till följd av det bär han en vit näsduk hela tiden, särskilt dessa dagar när freden har återvänt till landet och det finns tillräckligt med lycka för att räcka åt alla. Den delas som nypor av snus. Floder av salt. De fårar det åldrade ansiktet..."

 

Denna bok utspelar sig i Sydafrika och handlar huvudsakligen om konflikterna mellan de Troende -som lever kvar i gamla traditioner och levnadssätt, och tror på gamla legender och som gör stort motstånd mot allt som är nytt och modernt- och de Icketroende som tvärtom välkomnar det nya och anser att det gamla levnadssättet är förlegat.

 

Konflikten börjar egentligen redan i mitten av 1800-talet när den vite mannen gör anspråk på landet och för med sig kristendom och sjukdomar som är okända för urinvånarna, sjukdomar som bland annat dödar deras boskap. En av de Troende säger sig få en uppenbarelse att sjukdomen endast kan stoppas genom att man dödar all boskap -då kommer deras döda släktingar att återvända med ny boskap. Detta tror inte de Icketroende på, så de gör istället allt för att rädda den boskap som ännu inte har blivit smittad av sjukdomen. Efter det är folket uppdelade i två läger med bråk och strider som följd.

 

I den moderna tiden är det turistnäringen som skapar konflikter. De Icketroende välkomnar turismen och ser det som positivt att det ska byggas casinon och turistanläggningar, vilket de anser kommer att leda till att alla invånare får tillgång till exempelvis kranvatten och att fler kommer att få jobb. De Troende anser istället att turisterna är en fiende som förstör deras natur, djurliv och deras traditioner.