Inledning; "Petra von Pahlen stod vid fönstret och såg ut. Nere i parken skymtade hon då och då sina två bröder, som promenerade av och an på gångarna.

Nu tala de om Hugos dotter, tänkte hon och knep ihop läpparna. Så log hon litet. Tänkte hon själv på något annat än den där elva- tolvåriga lilla flickan, som kommit till gården dagen förut? Denna fader- och moderlösa, som nu släktingarna skulle taga hand om. Petra lyssnade. Från rummet ovanför hörde hon små springande steg. Tram, tram, ljöd det genom taket.

Petra lutade sig mot fönsterposten. Hennes hjärta slog snabbt, som om det fått ett viktigt budskap..."

 

Så inleds denna bok, vars original är skrivet 1930, vilket framför allt märks i språket. Det är inte ofta man läser en bok som är skriven på detta...högtidliga sätt, och det gör läsningen lite extra intressant.

 

Huvudpersonen Petra är en ung kvinna av fin börd, som har blivit sviken i kärlek och därefter bestämt sig för att leva ogift och barnlös. Hon bor på en finare gård och när hennes föräldralösa brorsdotter Angela kommer till gården blir Petra förtjust i flickan och bestämmer sig för att ta hand om henne som sin egen till sina äldre, gifta syskons förvåning.

 

Detta är en vardagsberättelse utan några större spänningsmoment, men där ryms ändå glädje, sorg, vänskap och kärlek, och man möter flera olika personligheter. Boken blir aldrig tråkig, och även om texten är liten och med -som sagt- en del gammaldags ord, så tycker jag ändå att den är tämligen lättläst.