Inledning; "Posten låg på frukostbordet. En ansenlig bunt brev, för Leonidas hade helt nyligen firat sin femtionde födelsedag och fortfarande inträffade dagligen senkomna gratulationer.

Leonidas hette faktiskt Leonidas. det lika heroiska som betungande namnet hade han sin far att tacka för, den obemedlade gymnasieläraren som utöver denna arvedel testamenterade honom en komplett samling grekisk-romerska klassiker och tio årgångar av tidskriften Tübinger altphilologischen Studien. Tack och lov lät sig det högstämda Leonidas lätt omvandlas till det alldagligare Leo. Hans vänner kallade honom så, och Amelie hade aldrig sagt annat än Leon. Inte helle rnu, när hon med sin mörka röst gav den andra stavelsen i León en melodiskt utdragen och stigande betoning.

Du är odrägligt omtyckt, León, sa hon. Minst tolv gratulationer idag igen..."

 

Denna roman var lika tunn som den jag bloggade om innan, och jag läste ut den dagen efter den förra -med början och avslut samma dag. I boken möter vi charmören Leonidas som har gått från att vara en fattig man till en av de rikaste. Han är nöjd med sitt liv som sektionschef och äkta man till en kvinna av fin familj, som är lika vacker som hon är rik. Men när Leonidas en dag får ett brev skrivet med en handskrift han väl känner igen kastas han i minnet tillbaka till livet som fattig man och mötet med en kvinna som var hans livs kärlek...

 

Det är en lättläst bok som innehåller både kärlek, lite spänning och humor, och man blir väldigt nyfiken på kvinnan som har skrivit brevet och hur det kommer att påverka Leonidas fortsatta liv.