I lördags var det så äntligen premiär för "Dogville" där stora S spelar tonårssonen Jason. En roll hon delar med en annan tjej, men stora S körde premiären -och det gick hur bra som helst! Det var fullsatt på teatern och när föreställningen var över ville applåderna aldrig ta slut -skådespelarna fick komma in fyra gånger för att buga!

Dogville bygger på ett manus av Lars von Trier och ska också finnas som film, vilken kom ut 2003. Vi har inte sett den, men kommer förmodligen att göra det -om inte annat så för att jämföra de olika uppsättningarna!

 

Jag hade en fribiljett till föreställningen, och redan kl.17 började minglet. Det var en  mingelfotograf där och alla gäster fick skriva på papper om att ge sitt tillstånd till publicering -men jag tror inte att jag kom med på någon av bilderna. Alla andra besökare verkade känna varandra, så jag satt där för mig själv och inväntade föreställningen, som började kl.18.

Det var inga platsbiljetter så man fick sätta sig var man ville, och jag valde att sätta mig på ena långsidan av scenen där jag räknade med att jag skulle kunna se bra och ta bilder -och det gjorde jag också! När jag gick igenom alla bilder efteråt visade det sig att jag tagit 90 stycken! Så att välja ut bilka jag vill ha till detta inlägg är inte det lättaste... Innan föreställningen var över visste också alla vem jag var; "hon med kort hår som tog bilder hela tiden och såg så stolt ut", och att jag är stora S mamma. Ja,ja, det är väl lika bra att vänja sig när min dotter en dag tar får ta emot en Guldbagge eller en Oscars-statyett... ;)

 

I korta drag handlar Dogville om Grace som kommer till staden då hon har flytt från ett gangstergäng, och hon träffar då skribenten Tom som hjälper till att gömma Grace när gangstrarna kommer och frågar efter henne. Tom vill låta henne stanna i staden för att hjälpa henne, och eftersom han är respekterad i staden samlar han till möte för att övertyga invånarna om att Grace ska vara välkommen i staden där alla känner alla sedan åratal tillbaka. Det går dock inte så bra, och invånarna vill köra ut henne igen, men Tom uppmanar Grace att erbjuda invånarna sin hjälp för att vinna deras vänskap och respekt så hon får stanna. Grace gör som han säger och så småningom lyckas hon faktiskt vinna över invånarna på sin sida -åtminstone ett tag. När det dyker upp en affisch där Grace är efterlyst i samband med ett bankrån (som hon inte har varit delaktig i) ändrar invånarna sin inställning igen, men när Grace bönar och ber om att få stanna och försöker övertyga invånarna att hon är oskyldig, får hon ändå bli kvar, men på invånarnas villkor. Efter det blir Grace behandlad som en slav, invånarna talar illa om henne, uppför sig illa mot henne, och hon blir även sexuellt utnyttjad av Dogvilles manliga invånare. Den enda vän hon har är Tom, men frågan är hur vänlig han är egentligen...

 

Dogville är en mörk pjäs som tar upp människans alla dåliga sidor, den är hemsk på många vis men också hemskt bra, och som åskådare upplever man alla känslor man kan uppleva -man blir berörd på alla möjliga vis. Jag vill uppmana er som läser min blogg och befinner sig i Göteborgsområdet fram till Lucia att försöka se föreställningen. Den visas bara några gånger i veckan och det finns bara ca 200 platser, så det gäller att hålla sig framme! HÄR kan ni läsa om vilka dagar min dotter spelar och var ni köper biljetterna, och idag har föreställningen recenserats i Göteborgs-Posten om någon vill/kan läsa recensionen. :)

 

Nedan följer bilder från föreställning med text om handlingen från början till slut;