Inledning; "Jag tyckte att jag såg någon i Bloms fönster, sa Selma Jacobsson och sträckte fram ansiktet mot bilfönstret samtidgt som hon kisade.

Det är säkert Nils Blom som går igen.

Han är död, din tok fnös Selma.

Det är väl klart att han är död annars kan han väl inte gå igen. Då hade det varit den riktiga Nils Blom. Artur Jacobsson greppade händerna hårt kring ratten när han svängde in på gårdsplanen."

 

Så börjar denna bok som jag antar får räkas till "feelgood"-romanerna som är så populära nuförtiden. Själv har jag inte läst någon sådan tidigare då jag har ansett dem vara alltför händelselösa för min smak. Men det händer faktiskt lite i denna bok om än på ett charmigt och lite humoristiskt sätt, och det blir faktiskt till och med en aning spännande bitvis.

 

Huvudpersonerna är ett äldre par -Artur och Selma- som får nya grannar vilka uppför sig på ett mystiskt sätt. De är frikyrkliga och ägnar sig åt mässande och sång -och vad är det egentligen de gräver ner på sin tomt? Samtidigt flyttar även dottern till ett avlidet par in i föräldrahemmet och hon är defintivt inte som andra pensionärer! Hon äter underlig mat, håller på med diverse konstiga salvor och går ut på sin tomt spritt naken utan att bekymra sig om att någon ser henne.

 

Det strävsamma paret Artur och Selma dras in i dessa "konstigheter" vilket förändrar deras vardag helt och hållet...