Den 1 mars begravde vi min och J:s mormor och våra barns gammelmormor i Hyltinge kyrkas gravkapell -hon gick bort den 31 januari i år, 88 år gammal.

Förutom att vara mormor och gammelmormor var hon också farmor, gammelfarmor, mamma, hustru (om än änka sedan länge), syster, moster och faster, och vi har många härliga minnen av henne. Jag och J stod vår mormor väldigt nära eftersom hon alltid har funnits där för oss under i stort sett hela vår uppväxt, och hon var alltid lika pigg och glad trots krämporna hon fick när hon började bli till åren. Mormor var den sista i den gamla generationen som gick bort.

 

Jag, J och stora S åkte upp till Flen dagen innan begravningen för att det skulle ha blivit för stressigt att åka samma dag, och vi hade turen att kunna låna övernattningslägenheten i det bostadsområde där mamma bodde förut, trots att hon inte bor där längre, så boendet kostade ingenting för oss. Vi kom dock dit väldigt sent pga att vi missade en avfart i Nyköping så resan tog en timma extra. Ja, ja, så kan det vara! Men det var ändå skönt att vara på plats dagen innan.

 

Begravningen hölls som sagt i Hyltinge kyrka, som ligger i Sparreholm, och där ligger naturligtvis också vår morfar begraven sedan tidigare. Det var en fin och stämningsfull ceremoni för den närmsta släkten, så vi var totalt 20 personer. Förutom jag, J och stora S var mamma där, hennes väninna C (som vi har känt hela våra liv, så hon är i princip släkt), mammas bror H med hustru R, mammas andra bror T med hustru M, min kusin D med sin fru I och de fyra barnen S, Hj, Te och B, min kusin J med partnern Ro och de tre barnen O, F och N. Prästen berättade lite kort om mormors liv och så spelades det en del låtar, som i sig var väldigt fina men som kanske inte riktigt var mormors musiksmak medan hon levde.

 

Efter ceremonin blev det lunch på Klockargården alldeles vid kyrkan, och det blev italiensk mat och efterrätt -riktigt gott, faktiskt! Men det blev mycket mat över, som vi tog med i aluminiumformar och åt i bilen på vägen hem till Göteborg, fast först tog vi en snabbvisit i Trosa, så vi var hemma sent igår kväll. Dessutom hade det skett en olycka utanför Linköping, så vi blev stående där en halvtimma innan trafiken kom igång igen...

 

Trots det tragiska tillfället så var det roligt att träffa släktingar vi inte sett på åratal, men det blir ju så när man bor långt ifrån varandra. Visserligen har jag i alla fall mina kusiner på Facebook, men de är inte så jätteaktiva där. Men förhoppningsvis kanske de kommer till Göteborg i sommar och hälsar på -vi får väl se!