Läst; The golden egg

För ett tag sedan läste jag ut denna bok;
 
 
Inledning; "It was a peaceful night at the Brunetti home, and dinner progressed in harmony. Brunetti sat at his usual place, his son Raffi beside him; opposite Brunetti sat his wife, Paola, and beside her their daughter, Chiara. A plate of fritto misto to which vegetables, particularly Chiara's current favourite, carrots, had been added with a liberal hand had initiated the peaceful mood; the conversation had maintained it. School.work, a neighbour's new puppy, the first Labradoodle to be seen in Venice; the topics flowed into and from one another, and then on to yet others, all of them tied in some way to the city in which they lived.
Though they were Venetian, the conversation took place in Italian rather than in Venziano, Brunetti and Paola having decided that the children would learn the dialect anyway from their friends and on the street."
 
Denna vardagliga och inte särskilt spännande inledning är ändå början på en spännande och överraskande deckare, som ingår i Donna Leons omfattande bokserie om kommissarie Brunetti i Venedig. En i allas ögon efterbliven man dör -en man som många har sett men nästan ingen vet vem han är- och Paola som alltid har hyst stor medkänsla med mannen övertalar Brunetti att göra en utredning om mannens död. Till en början verkar det inte vara något konstigt med dödsfallet, men så småningom upptäcker Brunetti att den för de flesta okände mannen inte var vem som helst, och en tragisk livshistoria uppdagas. Dog mannen av naturliga orsaker eller ligger det ett brott bakom, och var han verkligen så efterbliven som alla har trott? Brunetti blir alltmer engagerad i fallet.
 
Titel; The golden egg
Författare; Donna Leon
Genre; Deckare
Boktyp; Pocket
Antal sidor; 342
Utgivningsår denna utgåva; 2014
Förlag; Arrow Books
 

Läst; En kvinnas blekblå handskrift

Inledning; "Posten låg på frukostbordet. En ansenlig bunt brev, för Leonidas hade helt nyligen firat sin femtionde födelsedag och fortfarande inträffade dagligen senkomna gratulationer.
Leonidas hette faktiskt Leonidas. det lika heroiska som betungande namnet hade han sin far att tacka för, den obemedlade gymnasieläraren som utöver denna arvedel testamenterade honom en komplett samling grekisk-romerska klassiker och tio årgångar av tidskriften Tübinger altphilologischen Studien. Tack och lov lät sig det högstämda Leonidas lätt omvandlas till det alldagligare Leo. Hans vänner kallade honom så, och Amelie hade aldrig sagt annat än Leon. Inte helle rnu, när hon med sin mörka röst gav den andra stavelsen i León en melodiskt utdragen och stigande betoning.
Du är odrägligt omtyckt, León, sa hon. Minst tolv gratulationer idag igen..."
 
Denna roman var lika tunn som den jag bloggade om innan, och jag läste ut den dagen efter den förra -med början och avslut samma dag. I boken möter vi charmören Leonidas som har gått från att vara en fattig man till en av de rikaste. Han är nöjd med sitt liv som sektionschef och äkta man till en kvinna av fin familj, som är lika vacker som hon är rik. Men när Leonidas en dag får ett brev skrivet med en handskrift han väl känner igen kastas han i minnet tillbaka till livet som fattig man och mötet med en kvinna som var hans livs kärlek...
 
Det är en lättläst bok som innehåller både kärlek, lite spänning och humor, och man blir väldigt nyfiken på kvinnan som har skrivit brevet och hur det kommer att påverka Leonidas fortsatta liv.
 
Titel; En kvinnas blekblå handskrift
Författare; Franz Werfel
Genre; Roman
Boktyp; Pocket
Antal sidor; 144
Utgivningsår denna utgåva; 2017
Förlag; Ersatz
 

Läst; Den röda soffan

Inledning; "På en grusväg stod en man och rullade en cigarrett bredvid en motorcykel med grön sidovagn, en jättelik skalbagge, ett sällskap i ensamheten. Mannen och hans maskin, tillsammans. Trots avståndet kände jag igen minsta gest, Gyl brukade också rulla sina cigarretter. Han finfördelade tobaken i handflatan med fingertopparna, lade den i cigarrettpaketet, slickade lite på den förklistrade kanten och förslöt sedan det hela. Jag kände doften av hö och honung, trots att jag stod innanför kupéfönstret och mannen befann sig en bra bit bort. Jag kunde nästan höra tobaken knastra, jag föreställde mig hans flinka fingrar, de mekaniska rörelserna, hur han tänkte på annat. En alldeles egen ritual medan tiden stannar upp."
 
Så inleds denna roman, som var så tunn och lättläst att jag började på den och avslutade den samma dag. Huvudpersonen är en kvinna -Anne- som beger sig till Sibirien för att söka efter en gammal kärlek som hon tappat kontakten med. Hon åker med transsibiriska järnvägen och under resans gång funderar hon över människor hon mött och böcker hon läst och man får följa med i historien genom ett antal tillbakablickar.
 
Denna bok är varken spännande eller rolig, men på något vis fångar mig huvudpersonen och berättelsen ändå, och jag läste ut den snabbt.
 
Titel; Den röda soffan
Författare; Michéle Lesbre
Genre; Roman
Boktyp; Pocket
Antal sidor; 140
Utgivningsår denna utgåva; 2009
Förlag; Sekwa förlag
 

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0