Läst; White line fever

Idag läste jag ut "White line fever" av Lemmy Kilmister -den fjärde boken med färg i titeln för i år!
 
 
Inledning; "Jag föddes som Ian Fraser Kilmister på julafton 1945, några veckor i förtid, men vackert gyllenblont hår, som till min egendomliga mors förtjusning föll av efter fem dagar. Inga naglar, inga ögonbryn, och alldeles illröd. Mitt första minne är att jag skriker. Åt vad eller varför vet jag inte. Förmodligen ett raseriutbrott, eller så kan jag ha repat. Jag har alltid varit tidigt ute.
 
Min far var inte så glad. Man skulle väl kunna säga att vi inte drog jämnt -han stack tre månader senare. Kanske var det håret som föll av; kanske tyckte han att jag redan börjat ta efter honom.
 
Min far hade varit fältpräst i brittiska flygvapnet under kriget, och min mor var en väldigt söt ung bibliotekarie utan några begrepp om prästerskapets hyckleri. Tänk efter; man undervisar folk om att Messias var avkomman från en landstrykarhustru -som är oskuld- och en ande? Och det ska utgöra grunden för en världsreligion? Jag vet inte. Jag tänkte att om Josef gick på den enkla, då förtjänade han att få slagga i stall."
 
Det är inledningen till denna självbiografi, som handlar om grundaren och sångaren/basisten i hårdrocksbandet Motörhead. Och med tanke på att jag inte visste något annat om Motörhead än att de var just ett rockband och att deras trummis var svenske Mikkey Dee, samt att jag nog aldrig hört en enda låt eftersom det inte är min musiksmak, så var denna bok faktiskt riktigt underhållande! Lemmy skriver om sitt liv med humor och självironi och det var riktigt intressant att få en inblick i hur det är att vara medlem i ett band -det är mycket tuffare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig! Jag hade aldrig valt denna bok om jag valt mina böcker själv efter tycke och smak, så jag är väldigt glad över att jag bestämde mig för att utmana mig själv på detta sätt! :)
 
Titel; White line fever
Författare; Lemmy Kilmister
Genre; Självbiografi
Boktyp; Pocket
Antal sidor; 288
Utgivningsår denna utgåva; 2011
Förlag; Pocketförlaget
 
Jag kan väl tillägga att Motörhead var aktivt ända fram till 2015 -efter att ha funnits i 50 år!- då Lemmy gick bort och bandet lades ner.
 

Läst; Svarthuset

Igår läste jag ut "Svarthuset" av Peter May.
 
 
Inledning; "De är bara barn. Sexton år gamla. Alkoholen stärker deras mod, och att sabbaten närmar sig ökar deras brådska. De ger sig in i mörkret på jakt efter kärlek, men det enda de finner är död.
 
För ovanlighetens skull blåser det en svag vind. Och för en gångs skull känns den ljum, som en utandning mot huden, förförisk som en smekning. Stjärnorna på augustihimlen är dolda bakom ett lätt dis, men en halvmåne kastar sitt bleka, blodlösa sken över den hårt packade sanden som tidvattnet lämnat efter sig. Havet andas lugnt mot stranden; det fosforescerande skummet spricker upp i silverbubblor över den gyllene sandbottnen. Det unga paret skyndar sig nerför den asfalterade vägen från byn ovanför; blodet bultar i deras huvuden lika rytmiskt som vågorna.
 
Vågorna slår in i den lilla hamnen på deras vänstra sida och bryter sönder månskenet på havsytan, och de hör knirkandet när de små båtarna drar i sina rep, de mjuka dunsarna av trä mot trä när båtarna trängs om utrymmet och lekfullt knuffas med varandra i mörkret..."
 
Denna ganska poetiska inledning är början på en spännande deckarhistoria som utspelar sig på ö-gruppen Yttre Hebriderna utanför Storbritannien. Huvudpersonen Fin har vuxit upp på ön, men lämnade den som tonåring då han kommit in på universitet på fastlandet och ville göra något annat av sitt liv. Han hoppade dock av universitetsstudierna och blev så småningom polis, och det är just i rollen som polis som han återvänder till ön tjugo år senare för att arbeta med ett mord på en av hans barndomsfiender. Återvändandet rör upp gamla minnen, både bra poch dåliga och Fin återknyter kontakten med några av sina barndomsvänner. Och han upptäcker snart att mordet har något att göra med en händelse som ägde rum kort innan Fin lämnade ön; ett minne som han har förträngt helt och hållet...
 
En bit in i denna bok upptäckte jag att jag läst den tidigare, men eftersom den var spännande och jag inte riktigt kom ihåg allt, så läste jag ut den i alla fall. Det är en bra och spännande bok!
 
Titel; Svarthuset
Författare; Peter May
Genre; Deckare
Boktyp; Pocket
Antal sidor; 368
Utgivningsår denna utgåva; 2017
Förlag; Modernista
 
 

Läst; Bellman&Black

Idag läste jag ut den andra boken i min bloggutmaning, nämligen "Bellman&Black" av Diane Setterfield...
 
 
Inledning; "I have heard it said, by those that cannot possibly know, that in the final moments of a man's existence he sees his whole life pass before his eyes. If that were so, a cynic might assume William Bellman's last moments to have been spent contemplating anew the lengthy series of calcualtions, contracts and business delas that made up his existence. In fact, as he approached the border with that other place -that border towards which we will all find our path turning sooner or later- his thoughts were drawn to those who had already crossed into that unknown territory; his wife, three of his children, his uncle, cousin and some childhood friends. Having remembered these lost, dear ones and being still some moments from death, there was time for one last act of rememberance. What he unearthed, after it had lain buried some forty years in the archaeology of his mind, was a rook.
Let me explain."
 
Det är första delen av första kapitlet och på något sätt så sammanfattar inledningen slutet av boken: Underrubriken är  "a ghost story", men jag tycker egentligen inte att den är särskilt läskig -mer märklig.
 
Berättelsen börjar med att huvudpersonen William Bellman är tio år gammal och leker i skogen med sina kompisar och sin kusin; en skog där det finns flertalet korpar. När William upptäcker en ensam korp på en gren får han plötsligt för sig att han ska försöka kasta en sten och träffa korpen med den, trots att den befinner sig både långt bort och högt upp. När han väl har uttalat orden finns ingen återvändo och kompisarna triggar honom på grund av det faktum att de inte tror att han kan klara det. Inom sig önskar han ändå att korpen ska lyfta från grenen och flyga iväg innan han kastar stenen mot den, men så blir det inte. Han kastar stenen och han träffar korpen som faller död ner till marken. Det är en både skrämmande och spännande upplevelse och när William ser den döda korpen ångrar han vad han gjort och väljer att glömma bort att händelsen någonsin har ägt rum.
 
Men korpar glömmer inte så lätt och från den dagen styrs Williams liv närmast omedvetet av korparna, framför allt av deras svarta färg och händelsen leder in honom på en destruktiv bana...
 
Boken är spännande och märklig, men egentligen inte särskilt läskig mer än i fråga om det faktum att William med tiden genomgår en hel personlighetsförändring som han inte själv är medveten om, och det faktum att i stort sett alla hans närstående dör.
 
Titel; Bellman&Black
Författare; Diane Setterfield
Genre; Skräck
Boktyp; Inbunden
Antal sidor; 314
Utgivningsår denna utgåva; 2013
Förlag; Orion Books
 
 

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0