Temablogg 52; Änglar

Jag har egentligen inte tänkt så mycket på änglar innan jag tittade på TV-programmet "Supernatural". Änglar för mig var bokmärkesänglar som man hade under barndomens bokmärkesbyten, och så det faktum att någon som tycker att man gjort något riktigt bra för dem kan kalla en för "ängel". Och så förstås de änglar som förekommer i Margit Sandemos böcker om Isfolket...
 
Men mitt intresse fär änglar vaknade först till liv genom ovan nämnda TV-program när ärkeängeln Castiel gjorde entré och snabbt blev min favoritkaraktär. Dels på grund av att han hela tiden var så allvarlig eftersom ärkeänglarna inte visar några känslor, men också för att han inte visste någonting om hur människorna lever. Denna kombination gjorde att han både var rolig och väckte ömhet hos mig just för att han inte visste någonting och inte alls förstod människornas sätt att tänka och vara.
 
Castiel dök upp i säsong 4 av serien, närmare bestämt 2008, och har hängt med sedan dess även om hans roll inte alltid varit så framträdande. Under åren som gått har han naturligtvis förändrats och är väl mer eller mindre som en människa nu med fel och brister, men han är fortfarande min favorit.
 
Hursomhelst; i och med hans uppdykande så började jag leta efter information om ärkeänglar på nätet, och nu gillar jag i princip allt som har med änglar att göra. Huvudsakligen ärkeänglarna, då flera av dem har dykt upp i TV-serien genom åren...
 
Ärkeängeln Castiel som han ser ut i TV-serien "Supernatural"
 

Temablogg 52; Minne

Jag har dåligt minne, och det gäller både korttids- och långtidsminnet. Inte när det gäller allt, förstås, men vissa saker.
 
Exempel på dåligt korttidsminne;
 
Jag håller i till exempel en penna, och så lägger jag den ifrån mig och glömmer omedelbart var jag lade den.
 
Jag kollar ett recept på något jag ska tillaga, men måste hela tiden gå tillbaka till receptet för att se hur mycket jag ska ha av en ingrediens, trots att jag kollade det alldeles nyss.
 
Jag går in i en butik i ett köpcentrum, och när jag kommer ut igen har jag glömt vilket håll jag kom ifrån.
 
Exempel på dåligt långtidsminne;
 
Någon påpekar att jag sa något för en vecka sedan eller så, men när personen frågar om det har jag glömt vad det var.
 
Min dotter pratar om något som hände för några månader sedan och jag kommer inte ihåg det.
 
Jag kan omöjligt komma ihåg om sommaren eller vintern förra året var bra eller dålig, kall eller varm.
 
Det kan vara ganska frustrerande att inte komma ihåg saker, och tyvärr så blir väl minnet sämre för varje år av rent åldersmässiga skäl. Men det finns förstås annat som också kan påverka minnet; om man är stressad eller mår dåligt, eller om man har väldigt många bollar i luften på samma gång.
 
Man kan också ha dåligt minne under en kortare period; vissa gravida/småbarnsföräldrar upplever ju att deras minne försämras en tid men att det sedan blir bättre igen. I just det fallet kan jag inte säga att jag märkte någon skillnad -eller så är det helt enkelt så att jag har glömt det...
 
Men att ha dåligt minne är okej så länge det är under hyfsad kontroll; förr eller senare så brukar man ju ändå komma ihåg det man glömt av. I vissa fall kanske det tillochmed är skönt att ha dåligt minne så man slipper minnas något obehagligt eller otrevligt som kanske hände. Ibland kan man även skratta åt sig själv för att man är så glömsk.
 
Men det kan ju också komma en dag när glömskan blir riktigt allvarlig; om man tillexempel får Alzheimers och börjar glömma bort sin egen familj eller var man bor. Det måste vara fruktansvärt att råka ut för, åtminstone så länge man själv är medveten om att man glömmer sådana saker. Det är i alla fall en av de värsta sakerna jag själv skulle kunna råka ut för...då vet jag inte vad jag hade gjort. Det är bara att hoppas att man slipper just den delen av dåligt minne...
 
Detta råkar vi nog ut för lite till mans
 

Temablogg 52; Alkohol

Jag var nykterist tills jag var 25 år -tro det eller ej! Efter att ha vuxit upp i en familj/släkt där alkoholen kunde flöda ganska ymnigt emellanåt var jag så rädd att bli alkoholiserad att jag inte vågade smaka ens en liten droppe alkohol fram tills den dagen då min 25-årsdag var inne och jag kände att jag för en gångs skull skulle ta mig ett glas. Nu minns jag inte vad det var jag drack -troligtvis cider eller vitt vin- men jag upptäckte i alla fall att det inte var någon fara och att det tillochmed var ganska gott -och efter det hände det att jag tog mig ett glas då och då på helgerna.
 
I början drack jag bara cider och vitt vin. Cider har jag alltid gillat och jag tyckte att vitt vin var mycket godare än rött. Faktum är att jag enbart drack vitt vin ända fram tills jag träffade min man och vi var på någon fest där det helt enkelt inte fanns vitt vin eller cider. Öl fanns, men det har jag aldrig tyckt om, och heller inte whiskey, rom, vodka eller något annat. Jag kan ta något glas likör, men annars håller jag mig till vin och cider. Och eftersom det bara fanns rött vin på festen så tog jag det. Och vid det laget hade tydligen min smak ändrats, så efter det blev det allt mindre vitt vin och mer rött istället vid festliga tillfällen. Idag dricker jag i stort sett aldrig vitt vin då jag tycker att rött
vin är mycket godare. Cider dricker jag fortfarande ibland, men annars håller jag mig till rödvin.
 
Jag dricker heller inga mängder. Som mest tar jag tre glas rödvin en fredag eller lördag, sedan säger både mage och hjärna ifrån att "nu räcker det". Full har jag bara varit vid tre tillfällen i mitt liv och bakfull har jag bara varit en gång av de tre tillfällena, men då mådde jag så dåligt att jag kände "att aldrig mer ska jag dricka sådana mängder". Det var dagen efter min bröllopsdag, för övrigt, närmare bestämt för snart sex år sedan.
 
Så jag vill nog påstå att jag har en ganska sund inställning till alkohol, och jag känner när jag har druckit tillräckligt. Jag är inte längre rädd att jag ska bli alkoholiserad och i princip skulle jag egentligen kunna avstå alkohol helt hållet och bli nykterist på nytt. Å andra sidan är det ju väldigt gott med en kall cider ibland, framför allt under varma sommarkvällar -eller ett glas rött till det grillade köttet på fredagkvällen...
 
Gott med ett glas rött till maten ibland
 

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0