Sörmland, dag 4-5

I torsdags blev det en lugn dag uppe i Sörmland. Vi hade ingenting inplanerat utan tog det bara lugnt hela dagen -skönt med sådana dagar också ibland!

S softar

Det enda vi egentligen gjorde var att torrmoppa golvet i övernattningslägenheten. Den skulle nämligen tömmas senast klockan 12, så jag bestämde mig för att fixa golvet dagen innan och ta resten fredag morgon.

Jag torrmoppar

På fredagen vaknade jag och S som vanligt vid 7.30, men låg och drog oss till åtta, sedan var det dags att stiga upp, äta frukost, duscha, packa och städa undan resten innan vi lämnade lägenheten för denna gång.
Vid 10.30 kom A och K hem till mamma och vi tillbringade hela dagen tillsammans med att prata, äta och dricka lite whiskey (A och K2) och vin (A, mamma och jag).

A innan en munfull whiskey...


...och efter


Lite god mat

Vi tog taxi ner till tågstationen sedan eftersom A och K ville vinka av oss, och 16.44 avgick så mitt och S tåg mot Katrineholm, där vi sedan bytte till tåget mot Göteborg.

F mötte oss vid tåget i Göteborg och det var härligt att se honom igen! :) När vi kom hem visade F mig vad han gjort medan jag och S var borta; han har satt upp listerna i dörröppningen mellan vardagsrummet och gästrummet och även fått drapereiet (som svärmor har sytt) på plats. Det blev jättesnyggt som ni kan se här på bilden;

Draperiet fördraget...


...och fråndraget

Sedan blev det en lugn kväll med lite vin och chips och så en god natts sömn (härligt att sova i sin egen säng igen!) för att ladda batterierna till vår Halloweenfest som vi ska ha nu ikväll! :) Rapport därifrån kommer imorgon.

Sörmland, dag 3

Igår hälsade jag och S på min mormor, som också bor här i Flen. Hon hämtade upp oss hemma hos mamma vid 12-tiden och sedan åkte vi direkt till Hyltinge kyrka i Sparreholm och kyrkogården där för att tända ett ljus på min morfars grav. Han gick bort 2001 och eftersom det är Allhelgonahelgen nu i helgen så tände vi ett ljus och lämnade en liten gravdekoration. Tänk att det redan är åtta år sedan morfar gick bort -tiden går verkligen fort!

Morfars grav

Efter besöket vid graven åkte vi och handlade några småsaker innan vi for hem till mormor där vi sedan stannade några timmar, pratade, åt mat och tog en långpromenad med mormors hund Cesar. Igår var det ju faktiskt ganska fint väder -om än kallt- och Cesar får just inga långpromenader annars, så S och jag passade verkligen på.
Mormor pratade lite gamla minnen -som hon gärna gör när vi träffas- och vi hade några trevliga timmar där innan mormor körde hem oss till mamma igen vid 17-tiden.

Hos mormor



Cesar

Hemma hos mamma tog vi det lugnt några timmar; satt och pratade, satt lite vid datorn innan S ville gå till vår lägenhet. S har varit otroligt trött sedan vi kom hit och velat lägga sig ganska tidigt på kvällen och hon har sovit riktigt bra, vilket är skönt -ni som läser min blogg regelbundet vet ju att hon har en del sömnproblem hemma i Göteborg. Kanske är det förlorad sömn hon passar på att ta igen medan vi hälsar på här i Sörmland?
Själv kan jag inte riktigt säga detsamma; sängen i lägenheten är för mjuk för min smak, så jag har ont både här och där efter nattens sömn. Min säng i Göteborg är mycket mer bekväm att ligga i -och där har jag ju F som sällskap också. ;) Jag saknar min älskling, men imorgon bär det av hem till Götet igen...

Torsdagsreflektion 29/10

Förra veckan blev det ingen torsdagsreflektion för mig, men denna vecka är jag tillbaka igen och idag reflekterar jag över Rosa Bandet.

Från dagens tidning

Varje år så handlar hela oktober månad om Rosa bandet och kampen mot bröstcancer. Det står i alla tidningar, man anordnar TV-galor och insamlingar, det kommer mail och sms om det, man pratar om det på radio och allt möjligt. Och det är väl inget fel med det, men borde inte kampen mot bröstcancer (och annan cancer) vara lika aktuellt hela året om egentligen? Varför ska man bli totalt korvstoppad med bröstcancer bara under en månad? Det är väl inte bara i oktober folk får bröstcancer, det händer ju hela tiden? Lite märkligt, kan jag tycka, att det ska vara så stort en månad per år, men resten av året pratar man inte om det överhuvudtaget?

I min släkt- och vänkrets är det ingen som har fått bröstcancer, men däremot har de drabbats av andra sorters cancer, men andra cancerformer har man inga galor eller insamlingar för. Visst är bröstcancer den vanligaste cancerformen hos kvinnor, men annan cancer är väl minst lika hemsk att få om inte värre? Kanske skulle det vara en idé att istället för att bara rikta sin sig på bröstcancer så skulle insamlingarna komma alla cancerformer till del? 

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0