MF-09, deltävling 4

Då är sista deltävlingen avklarad och trots att jag jobbade kväll så kunde jag faktiskt se det mesta av den -det är en stor fördel med att vara på ett äldreboende! =) Men jag sätter inte låtarna i någon topplisteordning utan gör som jag brukar när jag inte har sett hela deltävlingen...

Jag gillar: "Love love love" med Agnes. En duktig sångerska.
                   "Higher" med Star Pilots. Ojoj, vilken 80-talskänsla! Jag blev lyrisk!
                   "Du är älskad där du går" med Susanne Alfvengren. En väldigt vacker ballad!
                   "Moving on" med Sarah Dawn Finer. Kan någon sjunga ballader bättre än Sarah??

Jag ogillar: "Killing me tenderly" med Anna Sahlene&Maria Haukklas Storeng. Ingen bra låt, helt enkelt, även om tjejerna sjöng bra.
                     "Sweet kissin'  in the moonlight" med Thorleifs. Dansband hör inte hemma i Melodifestivalen!
                     "Esta Noche" med Next 3. Måste de alltid ha med förortsrap??
                     "La Voix" med Malena Ernman. Opera -behöver man säga mer?

Förvånansvärt nog så gick operan direkt till final -helt otroligt! Det hade jag aldrig väntat mig! Men övriga låtar som gick till final och till Andra Chansen är jag nöjd med. Så nu är det bara att ladda för Globen-finalen -blir det riktigt intressant!

Star pilots (bilden lånad från nätet)
         

Sömnlös natt

Den gångna natten har jag knappt sovit någonting och jag var hur trött som helst bara för ett par timmar sedan, men nu känner jag att jag kan hänga med några timmar till...
Igår kväll ringde jag till jobbet och lämnade ett meddelande på svararen att jag kan jobba i helgen som jag ska göra enligt schemat eftersom S mådde mycket bättre och var tillbaka i skolan igen -och bara ett par timmar senare kom S upp från sin säng alldeles blek och sa att hon mådde illa och att det kändes som om hon "måste spy". Men eftersom de skulle åka skridskor med skolan idag (vilket de bara gör en gång per år) så ville hon inte spy, för då var hon rädd för att jag skulle ringa till skolan och säga att hon skulle bli hemma istället och missa skridskoåkningen. Så hon vandrade omkring, rapade och mådde illa, var ledsen och kunde inte sova, men vägrade kräkas fast hon behövde. Till sist fick jag lova henne att avvakta till morgonen idag med att ringa, för jag visste ju inte om det var magsjuka på G eller om något av det hon åt igår inte var bra -symtomen är ju demsamma, och kunde hon minsann kräkas! Men sedan kom det ordentligt också, så det är helt obegripligt att hon kunde hålla det kvar inom sig bara av rädsla för att missa skridskoåkningen idag.

Det blev en orolig natt när S kräktes titt som tätt och eftersom hennes säng är ungefär en meter hög så fick hon ligga i min betydligt lägre säng så hon kunde ha en hink stående på golvet -själv fick jag lägga mig i bäddsoffan i vardagsrummet istället. Men mycket sömn blev det inte eftersom jag fick titta till S titt som tätt och trösta henne när hon frågade sig varför just hon skulle drabbas och vad det kom sig av -hon ville inte kräkas! Men så småningom upphörde kräkningarna i alla fall (jag vet inte vad klockan var på natten) och S somnade i min säng medan jag låg i bäddsoffan och undrade om det var magsjuka eller inte och förberedde mig på att få vara hemma med sjukt barn i helgen också.
Men när väckarklockan väckte oss i morse och jag frågade S hur hon kände sig så hoppade hon ur sängen och sa att hon mådde bra och sedan var hon precis som vanligt (utom möjligen lite tröttare) hela morgonen. Jag frågade henne flera gånger om hon var helt säker på att hon orkade åka skridskor idag och det var hon försäkrade hon. Så hon gick iväg till skolan som vanligt och jag bara tänkte på hur otroliga barn är. När jag är magsjuk är jag totalt utslagen och kraftlös och orkar absolut ingenting, men min dotter uppträder precis som om ingenting har hänt! Hur är det möjligt egentligen?

Trots S försäkringar var jag ändå beredd på att telefonen skulle ringa och tala om för mig att jag måste hämta min sjuka dotter för att hon börjat kräkas igen, men ingenting sådant hände och hon kom hem på eftermiddagen, pigg och glad, och sa att hon bara mått bättre och bättre hela dagen och att hon haft jättekul när hon åkt skridskor. Vi åkte in till Kållered för att köpa en födelsedagspresent till S kompis Z som har kalas på söndag och sedan lekte S och Z några timmar på kvällen också. Och innan S gick och la sig så tittade vi på några avsnitt till av "Trolltider" och S har mått bra hela dagen och hela kvällen.
Men visst har kräkandet tagit på krafterna ändå, för S somnade som en stock sedan, och imorgon blir det först skola och sedan fritids för henne då jag jobbar kvällen. J och R rycker in som barnvakt i helgen eftersom F fortfarande inte känner sig riktigt bra -tur att de finns! Så de hämtar henne från fritids imorgon och jag blir ensam med katten hela helgen. Men förhoppningsvis mår F såpass bra på söndag kväll att vi kan åka dit, för nu är det verkligen länge sedan vi träffades, och eftersom jag är ledig på måndag så skulle vi i alla fall få ett dygn tillsammans. Jag håller tummarna!

Trött tös efter en orolig natt

Torsdagsreflektion 26/2

Det var lite svårt att välja vilken bild jag skulle ta denna gång, men till sist bestämde jag mig!

Min första egenhändigt skrivna fantasy-trilogi

Denna bild får symbolisera att min nästan ett år långa skrivkramp har gett med sig. Jag har nämligen skrivit noveller och romaner sedan jag var i 10-årsåldern och i samband med att min dotter föddes för nu nästan nio år sedan så gav jag mig i kast med ett stort fantasyprojekt där jag hittade på en värld (som fick namnet Världen för enkelhetens skull) och sedan hittade jag på ett antal olika kontinenter bestående av olika länder och folkslag, för att sedan skriva om deras kamp mot onda och mörka krafter. Eftersom jag läser mycket fantasy så har böckerna jag läst inspirerat mig till att skriva egna fantasyromaner och den ni ser på bilden är min första trilogi, kallad "Zodiakens Brödraskap". Jag hann också avsluta min andra trilogi "Sju Systrar" och hann skriva två delar i min tredje trilogi "Guds Öga" innan skrivkrampen satte in. Jag kunde fortfarande skriva brev och blogga, men kunde inte skriva en rad när det gällde romaner. Inte förrän tidigare i veckan när krampen äntligen lossnade, vilket betyder att jag så smått har börjat skriva på tredje delen av "Guds Öga" nu -och det känns underbart att kunna skriva igen!

Och för er som kanske undrar; ja, jag har skickat in några av mina romaner till bokförlag under årens lopp, men tyvärr inte haft någon tur. Men en dag kanske mitt namn finns på en bok i bokhandeln -man kan ju alltid drömma...

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0