S och F

Igår träffade F S för första gången. F skulle komma någon gång efter jobbet (vi hade inte bestämt någon tid) och S väntade otåligt från 15.30...F kom ca 17.15. S har ju hela tiden varit väldigt nyfiken på F samtidigt som hon inte har varit helt positivt inställd till att jag har träffat en man. När jag berättade det för henne blev hon inte alls glad för hon fick genast för sig att F och jag skulle flytta ihop och gifta oss och S ville att det bara skulle vara "vi som det brukar". Både min vän A och jag har pratat med henne om att det ju faktiskt är så att livet kan förändras och att man kan bli kär i någon, och att hon ju ändå alltid kommer att behålla förstaplatsen hos mig. Det gjorde väl det hela lite bättre, men jag märker att S fortfarande inte är helt bekväm med det nya. Förra gången jag träffade en man så var hon ju bara tre år och då hängde hon liksom bara med och det var aldrig några problem, men nu när hon är åtta så är hon mognare och funderar mer på saker och ting, och det är många känslor som far runt i den kroppen.

I alla fall väntade S som sagt otåligt igår och hon var väldigt uppe i varv när F väl kom -vilket hon ju brukar vara när vi ska få besök. Jag vet ju hur det var när A var nere för ett par veckor sedan; det var hela tiden "när kommer hon, när kommer hon" och det var precis samma sak nu. Som tur är så jobbar ju F med barn så han visste precis vad han hade att vänta sig, och han pratade bra med S från början. Hon visade honom runt och pratade om saker och ting, busade med honom och höll honom i handen när vi tog en kvällspromenad efter att ha ätit middag. Samtidigt var hon mycket noga med att poängtera att F måste åka hem till sin hund när jag nattade henne senare, för den satt säkert och väntade på honom. Hon hade också lite svårt att somna, men till slut gjorde hon det i alla fall eftersom hon var trött.

F stannade här till ca klockan 23 innan han åkte hem; han skulle ju upp och jobba idag och dessutom har han ju faktiskt sin hund C som måste få komma ut och inte lämnas ensam alltför länge. Men F hade ingen större lust att åka; han funderar tillochmed på att prova ta hit sin hund någon gång och se hur det går med min katt Z ... Det blir säkert en hit...*ler*
När F hade åkt ringde min vän A och vi pratade om ditt och datt. Hon har fått en praktikplats på en klädaffär från 5 maj, så det är ju väldigt goda nyheter! Samtidigt så är hennes katt A sjuk, så A var väldigt bekymrad över det, vilket är fullt förståeligt. Jag skulle känna samma sak om det var Z som var sjuk, för djuren är ju faktiskt älskade familjemedlemmar de med.

Idag följde jag S till skolan eftersom jag ska jobba kväll och då frågade jag henne vad hon tyckte om F. Hon tyckte att han var OK men ville inte prata så mycket om det, så jag tror att hon fortfarande är osäker på vad hon tycker om att jag har träffat någon. Det var nog bra att F inte stannade över natten, S behöver nog en invänjningsperiod innan hon känner sig bekväm med att F finns med i bilden.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

helenalejon

En blogg om mitt vardagsliv och mina tankar och funderingar om saker som händer i livet.

RSS 2.0