När jag och S sov över hos F mellan onsdag och torsdag, så pratade F och jag lite mer om framtiden. Han frågade mig vad jag tyckte om förlovning och äktenskap och jag kan villigt erkänna att jag fick en liten oroskänsla i magen, eftersom just de bitarna inte ingår i mina planer för de närmaste åren i alla fall. Flytta ihop och barn är väl en sak, men när det kommer till att trä ringar på fingrarna så blir jag lite tveksam...
Jag har ju varit förlovad en gång -och det har F också- och det talade jag om för honom. Jag sa också att jag aldrig sett mig själv som brud eller hustru till någon, men F frågade att om jag skulle gifta mig -hur skulle jag vilja gifta mig då? Efter lite funderingar så sa jag att jag i så fall ville gifta mig borgerligt och utomhus och F sa att han också är den borgerliga typen i så fall. Och det är ju bra, för det känns inte rätt att gifta sig i kyrkan när man inte har någon religion man tror på. Visst är det vackert och stämningsfullt, men det kan ju borgerliga vigslar också vara. En borgerlig vigsel går ju också mycket snabbare än en kyrklig, och vill man kan man ju ha en bröllopsfest ändå utan att det behöver vara i kyrkans församlingshem...

Vi pratade också om efternamn och jag sa att jag i alla fall inte vill heta F:s efternamn eftersom det är ett av de vanligaste efternamnen i Sverige och därmed urtrist, och F höll med mig där också -han vill inte heller ha kvar sitt efternamn i så fall. Det verkade som om han kunde tänka sig att ta mitt efternamn, men jag vet inte om det låter så bra ihop... Man kan ju också hitta på ett eget efternamn om man vill.
Men det är ju då under förutsättning att man överhuvudtaget gifter sig, och det är som sagt inte aktuellt för min del. Det verkar som om F inte heller har någon brådska med sådana saker, men jag kan ju inte låta bli att fundera på det eftersom han frågade om det -trots att han sa att han bara var 'nyfiken'. Jag vet inte vad jag skulle göra om han plötsligt kom med en förlovningsring eller friade till mig, så jag hoppas han inte har några sådana planer... Jag älskar F, men äktenskap är ändå ett väldigt stort steg som jag ser det, så det får gärna dröja länge innan det eventuellt blir aktuellt.

Så har jag börjat 'smörja' S lite när det gäller F:s och mina planer på att flytta ihop och skaffa barn. Jag har inte sagt det rent ut utan mer gjort om det till frågeställningar om vad S skulle tycka om jag flyttade ihop med någon i framtiden och om hon skulle vilja ha syskon en dag, men än så länge är hon inte pigg på något av det. Hon gillar F, men använder mina egna ord som jag sa i början när jag blev intresserad av F att det är 'skönt att bo själv' och att det är 'bra att sakna varandra'. Hon är inte dum, min dotter! *ler* Och när det gäller syskon så tycker hon att det räcker om hon får kusiner, så det krävs nog lite fin bearbetning av S under det här halvåret som jag och F har satt upp som gräns när det gäller framtiden...