Inledning; "Första gången som Aladdin såg pojken med kortbyxorna snöade det. Himlen var täckt av tunga moln och det var kallt. Aladdin skulle gå och åka skridskor med sin kompis Billie. Ån som rann genom Åhus hade frusit och förvandlat den smala vattenremsan till en blank isbana. Aladdins pappa sa att han inte kunde minnas när det hänt senast.

-Jag har bott i Åhus i snart tio år och inte en enda gång har jag sett vattnet frysa redan i november, sa han. Aladdin lyssnade samtidigt som han packade ner en macka och en termos med varm choklad i ryggsäcken."

 

Det är inledningen på denna barnbok -åldersgruppen är väl 9-10 år skulle jag tro- och just för att det är en barnbok så är den väldigt lättläst trots att den är ganska lång. Lättläst innebär dock inte att den är dålig -jag skulle vilja säga att den faktiskt är ganska spännande! Aladdin bor i ett ombyggt vattentorn som rymmer både bostaden och restaurangen som hans föräldrar äger. Restaurangen går inte så bra som önskat, vilket leder till oro i familjen och det faktum att de kanske måste sälja och flytta tillbaka till Turkiet som de kommer ifrån -något Aladdin absolut inte vill. Så dyker det upp en mystisk pojke i alltför svala kläder för årstiden och det börjar försvinna mat från restaurangen -något som inte precis hjälper upp familjens ekonomi.

 

I skolan får Aladdin veta att det försvann en silverskatt för länge sedan. Folk har letat efter den utan framgång och Aladdin bestämmer sig för att försöka hitta den han med. Om han lyckas kanske han får hittelön så att han och familjen slipper återvända till Turkiet...