Dag 2 i Österlen var disig och inte alltför varm när vi steg upp kl.8 för att avnjuta en god frukost. Vår plan för dagen var att besöka Glimmingehus, som är den bäst bevarade borgen från sen medeltid i Europa (tror jag det var). Borgen låg bara knappt 15 minuters bilväg från vårt B&B, och vi var där redan innan de öppnat för dagen.

Vi började med att titta på de tillhörande byggnaderna runt borgen, vilka inrymde en "barnavdelning" där historien om Glimmingehus berättades på ett roligt och lättförståerligt sätt, och sedan gick vi in i själva borgen. Som modern människa och gå runt där är det svårt att tänka sig att det var status att bo så under den sena medeltiden; stenigt, mörkt och kallt.

Borgen är stor och rymmer flera rum fördelade på olika våningar, och det var väldigt intressant att gå runt och titta och försöka fantisera om hur det såg ut på den tiden när där var fullt av folk som rörde sig, levde och verkade.

 

Efter Glimmingehus åkte vi in till Simrishamn för att titta runt lite och få i oss lunch. Simrishamn är -precis som Ystad- en stad med gamla anor och även om där var fint så fick vi inte samma myskänsla som när vi besökte Ystad. Vi åt i alla fall en god lunch på restaurang Cimbris, som var väldigt trivsam och mysig! :)

 

Från Simrishamn åkte vi vidare till naturreservatet Sandhammaren och dess fyr, som vi gick upp i för att få höra dess historia och titta på utsikten. Det var kämpigt att ta sig upp för de smala trapporna, måste jag säga! Och eftersom diset fortfarande var kvar blev det inte så mycket bevänt med utsikten heller, men det var ändå roligt. Och lagom tills vi lämnade fyren igen lyckades solen tränga undan diset och det blev genast en god del varmare. Vi promenerade på Sandhammarens fantastiska, milsvida sandstrand innan vi anlände till dagens sista utflyktsmål; Ales stenar. Huvudanledningen till att vi ville åka dit är att den platsen förekommer i böckerna om Isfolket av Margit Sandemo och därmed är omgivna av mystik. Själva stenformationen är daterad till bronsåldern, så den är riktigt gammal!

 

Ales Stenar ligger strax utanför Brösarp och att komma dit var som att komma till Skottland; betande får, gräsklädda sluttningar rakt ner mot havet... Så vackert! Vid havet fanns den minsta gästhamn jag någonsin sett -jättemysig! Vi promenerade lite där, havet blir man ju faktiskt aldrig trött på. :)

 

När vi kände oss nöjda med Ales Stenar återstod bara en sak för oss; att köpa med oss något att äta till middag på vårt B&B och sedan sitta där och njuta av solnedgången med ett glas vin eller två.